intevemsomhelst

Det var en sån där morgon man nästan låg vaken och bara väntade på att klockan skulle ringa. Man låg där förväntansfull och kunde bara föreställa sig dagen som skulle bli den lyckligaste i mitt liv, i våra liv.
Och redan påväg till parken för champagnefrukosten så hade man med sig lite proviant. När man träffade alla där och vi delade EXAKT samma lycka, det var otroligt. Så lycklig och samtidigt så nervös att den riktigt frukosten på byttan gick knappt ner, inte heller lunchen i skolan. Man gick som på helspänd från det att vi kom tillbaka till skolan och visste att detta var sista gången vi var där, som vi satt i aulan, som vi var i gästmatsalen. Sista gången som elever på Jenny Nyström. Tiden innan vi fick springa ut och möta släkt och vänner, den tiden, var som en evigväntan i gallerian. Väl ute, och på flaket kunde inget gå fel. Världen låg i mina händer.
Hela dagen kan inte beskrivas.
Jag är så lycklig bara jag tänker på det :)

Studenten alltså, det är bara så sjukt när jag tänker på det.

Ett år senare har jag väl kanske inte gjort såå jätte mycket, men jag har ett jobb. Och jag har flyttat hemifrån. Snarare 108mil hemifrån.







Sköna bönor! :)