no worries
Förlåt för sån kass uppdatering! Som sagt, i torsdags eftermiddag åkte jag tåååg. Bytte och åkte lite mer tåg. Min destination var Ånn, som ligger ca 3mil väster om Åre. 14mil till Östersund och 14mil till Trondheim.
Jag kom fram fredag morgon. Lite snö var det. Jag hade ju hoppats på mer snöö! Från tåget på morgonen så såg jag de vackra fjälltopparna och kände mig redan som hemma. Restaurangen där jag ska jobba ligger precis vid E14 så bilarna och långtadarna som susar förbi kör alltså rätt snabbt. Men inte med en bil i sikte så gick jag över. Träffade ägarna. WOW! Visst, allt har känts bra över telefon men att träffas var kanon alltså!
Jag var med dem hela fredagen, åt reejält med mat innan jag skulle på tåget.
Utsikten från värdshuset var så vacker! Du har värdshuset, E14 och sedan järnvägsspåret. Från järnvägsspåret går det ungefär som en dal som möter Ånnsjön. En ganska så stoor sjö, med träd längs hela, förutom den där lilla öppningen som man ser från värdshuset. Det är ganska svårt att besrkiva. Men jösses, så ootroligt vackert!
Jag hade verkligen noll lust att åka hem. Alla och jag menar ALLA, var så trevliga och öppna! Inte som här i Kalmar, man ler eller kanske hälsar på den man får ögonkontakt med, då blir alla "Öh, vem fan var det där? Är hon dum eller?" Ungefär så blir alla när man hälsar på någon man INTE känner. Men i Ånn så var det.. liksom tvunget. Det bor ca 100pers där. Fast. Men jag ser fram emot a tt komma till ett nytt ställe.
Resan hem kände jag mig som en ny människa. Allt kändes bra och jag ville inte hem!
När jag var hemma på lördagen gick jag till pappas jobb en sväng, och en runda på stan innan mamma slutade och skulle till pappa med. Lite senare kom JULIA HIIIIIIT! lite käk och en snabb dusch så var vi på väg till en liten förfest. Tanken var att vi skulle ta bussen in till stan vid ca 22. Men ja, vi kom liksom aldrig så långt. Vi satt kvar, klockan gick, ingen hade lust med stan längre. Vi blev kvar på förfesten som blev själva festen och efterfesten.
Vi la oss på morgonen. Kvällen kommer jag minnas länge. Julia minns inte.
Detta var en kort liten summering.
Snart ska jag hem till Tilla, blir film och pizza.
För övrigt så har jag en sån mensvärk som nästan bokstavligt talat tar död på mig. För er som känner mig så blir jag kallsvettig, ganska hög feber, vill det sig riktigt illa så kan jag tom svimma.
Anyway, nu väntar jag mest på Tilla, hon skulle sola.
OVER AND OUT
PUSS
Jag kom fram fredag morgon. Lite snö var det. Jag hade ju hoppats på mer snöö! Från tåget på morgonen så såg jag de vackra fjälltopparna och kände mig redan som hemma. Restaurangen där jag ska jobba ligger precis vid E14 så bilarna och långtadarna som susar förbi kör alltså rätt snabbt. Men inte med en bil i sikte så gick jag över. Träffade ägarna. WOW! Visst, allt har känts bra över telefon men att träffas var kanon alltså!
Jag var med dem hela fredagen, åt reejält med mat innan jag skulle på tåget.
Utsikten från värdshuset var så vacker! Du har värdshuset, E14 och sedan järnvägsspåret. Från järnvägsspåret går det ungefär som en dal som möter Ånnsjön. En ganska så stoor sjö, med träd längs hela, förutom den där lilla öppningen som man ser från värdshuset. Det är ganska svårt att besrkiva. Men jösses, så ootroligt vackert!
Jag hade verkligen noll lust att åka hem. Alla och jag menar ALLA, var så trevliga och öppna! Inte som här i Kalmar, man ler eller kanske hälsar på den man får ögonkontakt med, då blir alla "Öh, vem fan var det där? Är hon dum eller?" Ungefär så blir alla när man hälsar på någon man INTE känner. Men i Ånn så var det.. liksom tvunget. Det bor ca 100pers där. Fast. Men jag ser fram emot a tt komma till ett nytt ställe.
Resan hem kände jag mig som en ny människa. Allt kändes bra och jag ville inte hem!
När jag var hemma på lördagen gick jag till pappas jobb en sväng, och en runda på stan innan mamma slutade och skulle till pappa med. Lite senare kom JULIA HIIIIIIT! lite käk och en snabb dusch så var vi på väg till en liten förfest. Tanken var att vi skulle ta bussen in till stan vid ca 22. Men ja, vi kom liksom aldrig så långt. Vi satt kvar, klockan gick, ingen hade lust med stan längre. Vi blev kvar på förfesten som blev själva festen och efterfesten.
Vi la oss på morgonen. Kvällen kommer jag minnas länge. Julia minns inte.
Detta var en kort liten summering.
Snart ska jag hem till Tilla, blir film och pizza.
För övrigt så har jag en sån mensvärk som nästan bokstavligt talat tar död på mig. För er som känner mig så blir jag kallsvettig, ganska hög feber, vill det sig riktigt illa så kan jag tom svimma.
Anyway, nu väntar jag mest på Tilla, hon skulle sola.
OVER AND OUT
PUSS
Kommentarer
Postat av: Julia
Ja det var en väldigt bra summering faktiskt
Trackback
